Flisan avancerar och Flisans matte får bättre självförtroende
Sedsan sist har vi hunnit med att tävla KlubbMästerskap i dressyr och ha en träningshelg för Kia Espmark. Dressyren gick förvånansvärt bra, i LB.3 så är det många långa travsträckor och det är väl där mina och Flisans problem ligger. Hon är ju en ganska spänd häst överlag och svår att få rund och avslappnad hon går gärna med nacken lite hög och spänd. I traven är hon otroligt svår att sitta ned på, jag har inte alls kommit på hur man gör än och det går korta bitar, jag har en liten fegisrem i sadeln som jag brukar hålla ytterhanden i så jag ska bli så stilla som möjligt i handen.
Så i KlubbMästerskaps klassen red vi på 55,455% ja man ska vara noga med decimalerna :) jag var väl inte jättenöjd. Kändes otroligt spänt och ofocuserat. Vi får värkligen jobba på traven i vinter för det finns ju gångarter att plocka av så det räcker och blir över.
Sedan startade jag i LA:3 som jag egentligen tänkte stryka mig ur, men tänkte wtf är vi anmälda så kör vi! Det är ju trots allt mest galopp i det programmet. Hon var mycket mer lättmanövererad i den klassen. Och i galoppen kan jag ju sitta mycket lättare på henne med. Det gick faktiskt helt okej. Hon gick på 58,065% (decimalerna viktiga igen...) Och även om vi hört att om man rider under 60% ska man då inte vara nöjd. Så är jag det faktiskt. Man måste ju börja någonstans och hon får superfina omdömen så jag tycker att det spelar ingen roll alls.
I helgen hade vi hoppträning på schemat, fredag kväll blev det mycket travhoppning och kort anridning, halter och lite lydnads volter. Avslutade med galoppbommar på marken. Det tycker flisan är toksvårt! Gud vad mycket enklare det blitt att rida Flisan i hoppningen. Vi har börjat få kläm på det här med att samarbeta nu.
Första passet på lördagen ägnades åt lite travhoppning som uppvärmning sedan de slingorna vi ridit i trav galopphoppades. Hon var så lugn och fin det var så himla kul att få åka lite häst och inte sitta på en häst som beter sig som man släppt lös 10 vilda vargar och bara vräker sig fram. Hoppade studs och sedan en trekombination med oxrar. Nu kunde man lugnt rama in och bara vänta på hindren. Jag fick inte in de halva galoppsprången och undertempot som vart mitt kännemärke ett bra tag. Det känns inte läskigt att rida längre.
Sista passet så hoppade vi banor, även om hon blir lite stark och på så känns det som att det är kontrollerbart. Hon rättar sig när det blir fel och vi har hittat det där gummibandet och kan reglera både fram och tillbaka.
Kia tyckte att gramanridningen och Thresas lektioner gjort skillnad på Flisan. Att hon blivit så mycket starkare, och det känns när man sitter på med. Att hon börjar hitta ramen. Synd att hon är så himlasvår att hålla i hull, man matar och matar och matar och ändå känns hon på snudden till tunn.
Nån som har tips på att få henne hålla hullet??
Nu sover Vincent och jag har ätit lite lunch. I eftermiddag ska vi ut och gå lite med vagnen i kylan. Sedan ska vi fixa Flisan funderar på att skritta ut men det är inte jätte mycket nöje när det är nästan -20 ute. Kanske jag skulle vara modig och ta en barbackatur. Det har vi aldrig gjort jag och Flisan. Kanske blitt gammal, Krysset red jag ju hur mycket som helst utan sadel.
Så i KlubbMästerskaps klassen red vi på 55,455% ja man ska vara noga med decimalerna :) jag var väl inte jättenöjd. Kändes otroligt spänt och ofocuserat. Vi får värkligen jobba på traven i vinter för det finns ju gångarter att plocka av så det räcker och blir över.
Sedan startade jag i LA:3 som jag egentligen tänkte stryka mig ur, men tänkte wtf är vi anmälda så kör vi! Det är ju trots allt mest galopp i det programmet. Hon var mycket mer lättmanövererad i den klassen. Och i galoppen kan jag ju sitta mycket lättare på henne med. Det gick faktiskt helt okej. Hon gick på 58,065% (decimalerna viktiga igen...) Och även om vi hört att om man rider under 60% ska man då inte vara nöjd. Så är jag det faktiskt. Man måste ju börja någonstans och hon får superfina omdömen så jag tycker att det spelar ingen roll alls.
I helgen hade vi hoppträning på schemat, fredag kväll blev det mycket travhoppning och kort anridning, halter och lite lydnads volter. Avslutade med galoppbommar på marken. Det tycker flisan är toksvårt! Gud vad mycket enklare det blitt att rida Flisan i hoppningen. Vi har börjat få kläm på det här med att samarbeta nu.
Första passet på lördagen ägnades åt lite travhoppning som uppvärmning sedan de slingorna vi ridit i trav galopphoppades. Hon var så lugn och fin det var så himla kul att få åka lite häst och inte sitta på en häst som beter sig som man släppt lös 10 vilda vargar och bara vräker sig fram. Hoppade studs och sedan en trekombination med oxrar. Nu kunde man lugnt rama in och bara vänta på hindren. Jag fick inte in de halva galoppsprången och undertempot som vart mitt kännemärke ett bra tag. Det känns inte läskigt att rida längre.
Sista passet så hoppade vi banor, även om hon blir lite stark och på så känns det som att det är kontrollerbart. Hon rättar sig när det blir fel och vi har hittat det där gummibandet och kan reglera både fram och tillbaka.
Kia tyckte att gramanridningen och Thresas lektioner gjort skillnad på Flisan. Att hon blivit så mycket starkare, och det känns när man sitter på med. Att hon börjar hitta ramen. Synd att hon är så himlasvår att hålla i hull, man matar och matar och matar och ändå känns hon på snudden till tunn.
Nån som har tips på att få henne hålla hullet??
Nu sover Vincent och jag har ätit lite lunch. I eftermiddag ska vi ut och gå lite med vagnen i kylan. Sedan ska vi fixa Flisan funderar på att skritta ut men det är inte jätte mycket nöje när det är nästan -20 ute. Kanske jag skulle vara modig och ta en barbackatur. Det har vi aldrig gjort jag och Flisan. Kanske blitt gammal, Krysset red jag ju hur mycket som helst utan sadel.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Du måste ju skriva att ni vann LA:3! :)
"Nöjd" är väl en subjektiv upplevelse? Då faller ju direkt att någon annan kan komma och tala om när man får vara nöjd? Är man nöjd med 48 % så beror ju det på något, att man ändå kanske bättrat sig sen tidigare. Så att det skulle finnas någon sorts objektiv gräns för nöjdhet känns bara absurt för mig...
Postat av: Susanne
Haha, ja det har du rätt i det glömde jag att skriva att vi vann! Snacka om senil DET var ju faktiskt det största dressyrtävling vi vunnit ju :)
Jo det där med nöjdhet är ju efter vad som vart innan och med tanke på att hon var paralyserad på den senaste tävlingen den lokala vi ordnade så var hon ju rent avslappnad och så nu... och 58% är ok men jag lider väl av aldrig nöjd syndromet :)
Trackback
