livet med flisan

Min första egna häst, eller jag och stora syster Malin delade honom det första året då vi hade honom som foderhäst.

Jag drömmer så verkligt konstigt nu för tiden. Jag drömmer om stallEtt, stallet jag och Krysset tillbringade nästan 10 år i. Jag känner hur det luktade där inne och varje millimeter av stallet är så sjukt verklig i drömmen att jag blir nästan rädd. Jag vet snart inte om jag är där eller om jag inte vart det. Jag har i drömmen en småskalig kallblodstravar uppfödning. Kanske för att jag läst mycket på sistonde i travronden och på nätet om hur rasens betäckningssiffror sjunker. Det vore synd om omvärlden tappade intresset för en så fin ras. Och jämtland vore en perfekt plats för uppfödning av fint stammade kallblodstravare.

Men när jag ligger där och sover så i drömmen vet jag vilka boxar vi hyr ut, vilka vi har dessa underbara kallblodstravare i, vilka man har konvalecens hästar i och så vidare. Hur vi bygger till och gör om lite för bättre funktion och så vidare. Vad min hjärna måste sluta med är att fantisera ut en bra ide i strömsund. För jag vill ju inte  bo kvar här. Men jag vet att utan hästar som en del utav mitt liv kommer det inte att fungera. 
Hästarna är det som gör resten utav livet värt att leva.

Idag är en sådan dag då man mest pysslar och påtar hemma, jag städar i gadreroberna. Ska slänga massor med kläder och skänka bort det som nån annan kanske vill använda. Lilla V kikar på Tarzan som är hans nya favorit film, eller Parzan som han valt att kalla filmen.

Nu när jag inte har någon häst så blir det ju inte så mycket häst att tala om heller, så jag har funderat på att lägga in min gå ned i vikt resa på bloggen. Mitt mål är att gå ned i vikt och komma i bättre form innan Flisan kommer hem. Det handlar om ca 15 kg. Och med viktnedgången hoppas jag på att ett bättre självförtroende och självkänsla kommer. Har börjar försöka springa men får så himla ont på utsidan fotlederna och upp över vaden och tror att det beror på att jag går på utsidan av foten så belastas en muskel som går på utsidan av vaden väldigt mycket mer och den är ju ovan att jag vill göra sådanna här saker som att motionera.

Nu har sommaren börjat, med den kommer jobb. Det ska bli roligt att jobba lite innan skolan börjar igen i september. Det är roligt att prova sina nya vetskaper på arbetet. Det känns som kursen om äldres hälsa öppnade upp mina ögon lite. Och med ny kunskap törs jag tycka och säga mer på jobbet med.

Oj vad saker hänt, kanske det inte är livet med flisan mer. Mitt vanliga inrutade liv har snurrat ett par varv och är sig olikt. Men ändå likt på många sätt.

Oj vad länge sedan jag skrev här, får ta och skräpa mig men det händer så mycket att jag vet inte vad jag skall dela med mig av...

Sedan sist har Flisans ben läkt och hon är igångsatt travade första gången idag :) hon har växt, det lovar jag! Hon känns ljusår ifrån där vi va innan. Hon har blivit så mycket stadigare, och bredare att sitta på med. Cooolt!

Vad har hänt i livet sedan sist?
- Jag har börjat skolan, det känns spännande! Steg ett i flytta från ström planen.
- Anders är pappaledig med Vincent!

Tja hur ska allt gå ihop? Nu när jag pluggar och så. Vi har det ganska tungt ekonomiskt för tillfället, funderar faktiskt på att sälja min guldklimp. Jag har inte vart hästlös sedan jag var 11 år. Känns konstigt att tänka tanken. Att vara utan Flisan med.

Ibland känns det som att vår tid inte alls går ihop, att vi knappt ses mer än en kortis på kvällen här hemma. Jag vet att massa andra familjer har det så med.

Nu är det dax att fundera hur och vad som är viktigt...



Jag borde veta svaret.

http://sallberglina.blogg.se/2011/january/i-samarbete-med-ride-with-style-tavla-om-ett.html

Idag har våran veterinär Anna-Karin tittat på Flisans ben, det känns jätte skönt! Att få det kontrollerat ordentligt. Efter att sederat henne efter två försök då hon var för vaken för att man skulle få klämma ordenligt efter första. Trött så hon enbart orkar stå får man kolla klämma och tillslut raka bort all päls runt området. Tvätta med massa joxopax för att försöka torka ut de sår som vätskar, efter det så ska det läggas ett tunt lager Canaural, som egentligen är örondroppar till hundar och katter. Det innehåller antibakteriellt och inflamationshämmande preparat samt en fungcid. För er som inte arbetat inom vården är det alltså svampdödande medel. Canaural ska strykas på tills huden inte är röd/rosa irriterad längre.
Det var den bästa salvan  hon visste mot svårare muggangrepp, hade fått tipset för många år sedan och det hade hjälp på flera svårare fall.

Efter man droppat på öronsalvan så lägger vi ett lager med självhäftande snögg. På dagen när hon skall gå ut får såret inte bli kallt för då läker det inte så hon ska ha nån form av benvärmare på benet på dagen ute. Får inte vara ute om det är kallare än -10. Cellerna som ska läka huden över såret vill inte arbeta om det är kallt ute så sårert kan bli svårläkt.

Utöver att jag kommer bli en superexpert på omläggningar efter detta så ska hon ha 3x25g Finadyne i maten som är antiinflamatoriskt och febernedsättande.

Sedan utmaningen att spruta henne med Penovet i 4 dagar 50ml men jag hoppas hon är ganska snäll, för annars har vi lite problem, idag räknas inte för då hade vi kunnat smälla en atombomb och hon brydde sig inte med allt lugnande.

Utöver det ska benet masseras uppåt för att cirkulationen ska öka samt promeneras antingen i ridhuset om det är jättekallt eller ute för lymfangitens skull, hon hade sett ett ben som blivit så tjockt att det spruckit i karleden... Så vill jag då inte ha på Flisan nån måtta får det då vara.

Ja som rubriken lyder, jag vet inte om jag vill ens berätta att min första kärlek det va faktiskt Banarne i Trazan och Barnarne, jag var väl kanske 5 år eller nått.
Jag vet inte varför jag var så kär i honom heller så här i efterhand...

Jag följer strömmen där de döda fiskarna simmar =) och skriver denna listan jag med, för jag har ju inte presenterat mig speciellt mycket i bloggen.

Susanne Kristina Walkeby föddes den 11 juni 1985 på Östersunds BB, ca 2 månader för tidigt och fick bo på neonatal hela sommaren liten och klen som man var med 39 cm lång och 1100gr tung. Efter att jag själv har fått barn har jag blivit nästan besatt av bebisars längd och vikt.

När jag var runt 5 år så drömde jag om en vit häst med lång man och så vacker att det tog andan... Var kunde jag fått den drömmen ifrån? Milton såklart! Min allra första kärlek han bodde på min vägg tills jag flyttade hemifrån.
Mitt hästliv började på allvar när jag 1993 började rida på ridskola, jag tyckte nog det var lite läskigt, att hästarna var stora och att det var svårt. Jag minns fortfarande att jag kände mig utanför i gruppen och ville nog inte vara i stallet egentligen. Så småningom blev ävven syskonens intresse och peppning om att fortsätte med hästarna resultatet i varmblodshingsten Fråghan en misshandlad svart travhäst som inte litade på någon han fick sluta sina dagar efter en tid hos oss då han var för svår för unga hästtjejer. Jag fortsatte att rida på ridskola, men i och med Fråghan som senare kallades Hero kom vi i kontakt med Madelene Pålsson som har travhästar i träning. Jag fick in en fot i travvärlden och kände mig mer hemma där när inte det fanns den elakhet som barn kanske ofta har att hitta nån att vara bättre än, och jag var både feg och hade svårt att "rida lätt" så jag red förnöjt på Maddes avelston i hagen.

1997 fick jag min stora kärlek kallblodstravaren Kinge X. han var varken vit eller en drömhäst men kom att bli mitt absoluta allt. Efter många tårar brutna armar och stukade fötter och spruckna revben så blev han den häst som lärt mig absolut allt! Både ridmässigt och hur man hanterar hästar. Vi har provat på allt man kan tänka sig inom ridningen från hoppning, dressyr, bruksridning, distansritt, fälttävlan och western samt körning. På hans rygg har jag oräknerliga timmar och han har vart en fantastisk vän genom alla år.

2005 fick jag varmblodstoet Celine som var lite bökig att köra, men efter ett par månader så var ho annorlunda så vi funderade på att starta henne, men eftersom hon inte var ordentligt grundtränad från hon var ung så höll hon inte riktigt när man tränade på henne i snabbare tempo. Efter många om och men som vi inte tar här har hon det nu bra. Även om jag känner att visste jag vad hon skulle igenom innan dess så skulle jag ha slaktat henne och låtit henne hamna dör jag visste vart hon var.

2008 kom Felicia Traeholt in i vårt liv, en då 2,5 årig dansk import med fin stam i sina ådror vi har storheter som Cor de la Bryére, Landlord och Ramiro Z köpte jag henne osedd från skåne. Det kom upp en mager stackars krake med mask och hon var inte alls vad jag sett bild på. Men hade jag vetat att hon sett ut på detta viset hade jag inte köpt henne och nu är hon det finaste jag vet... Nåja i hästväg i alla fall.

I sommras pensionerades Krysset och är nu läromästare till en tjej som har honom i stallet där Flisan bor, så jag pussar på honom ofta.

Utanför hästlivet är jag sambo med A och vi har vår son Vincent som snart blir ett år.
Jobbar extra som vårdbiträde och städerska samt börjar plugga igen efter min mammaledighet nu i januari till sjuksköterska.

Nu har Vincents första julafton vart, han gillade köttbullarna, paketpappret och tomma kartonger. Mest gillade han att sitta vid matbordet och hålla låda för alla andra som satt där. Vilken liten charmnisse!
Han fick massor med leksaker hans rum ser snart ut som en leksaksaffär och han är bara 11 månader. Jisses, vart ska det sluta?

Juldagen var jag och vincent hemma och såg tv och lekte. Pappa Anders var ut och hade med sig nästan en liter whiskey dagen efter var jag glad att jag stannat hemma...

Idag har jag och vincent monterat upp lektältet han fick av farmor det var spännande, men inte lika spännande som att hitta pappas snusdosa och givetvis lyckades han äta i sig snus med, jävla snus de e så äckligt!

I stallet vilar Flisan lite vintervila. Hon går i hagen och fodras på lika mycket som vanligt känns bra att låta henne vila så hon inte tappar mer hull, att hon ska vara så svårfödd. Har börjat hälla i sojaolja på fodret samt e-vitaminer med, så äter hon för tillfället groov 125 och lite betfor och sina 15-20 kg hö om dagen...

Det känns som att börjar hon tappa nu så blir det ett h*lvete att få henne i hull alls. Jag längtar till betet och en ny förhoppningsvis bättre höskörd. Om någon vet någon som säljer vanligt hederligt hö på småbuntar utan plast blir jag glad.

Flisans mugg har blitt lite bättre, det som funkat bäst är ett virkon s omslag på natten, svullnaden i kotan har minskat riktigt ordentligt och kotleden är tjock men inte runt om längre. Om det inte minskar ordentligt denna vecka så får jag väl ringa anna karin får hon komma ut och titta på flisan. Känns som jag har klippkort hos henne efter våra ultuna färder med krysset, hoppas han slipper fler sådana. Han är så gammal nu att jag tror inte han orkar det.
Flisan har blivit så väldigt sur i boxen när man öppnar dörren så har man en stor bak som försöker mota ut en, jag undrar om hon har ont i benet eller om hon bara är allmänt deppad och ledsen och ARG.
Det är ju detta som är det svåra när det är många och ibland ovana och folk med dåligt kroppsspråk som hanterar ens häst, det är ju liksom en ridskola. Det är synd ibland att det inte finns några mindre stall kvar här. Kanske skulle hon lugna sig i ett sånt? Men lite synd är det ju för jag trivs väldigt bra på ridskolan just nu. Känns bra med servicen med tanke på att jag ska plugga och får långa dagar borta...