Hur livet med Flisan började del 1
I början av 2008 så hittade jag en annons på hästnet på en unghäst som jag kände det är den jag måste ha! Det var två mobilbilder på hästen som var brun med fyra vita ben och bläs. Vi svarade på annonsen och blev lite ställda över att de pratade danska, det är som inte det lättaste språket att förstå i min värld.
De skickade fler bilder på en unghäst som såg ok ut, alltså så som de gör lite tuffsiga och luggsliten ut. Typ ledd till och från stallet i grimma.
Hon hade fin stam med sådanna hingstar som de flesta brukar vara bekanta med Landgraf, Ladykiller, Cor de la Bryére och Ramiro Z. Nu kändes jag väldigt nördig över att jag var tvungen att upplysa er om det, m en jag är lite stolt över Flisan då kan man få skryta lite :)
Det där det var det första bliden jag såg på Flisan, jag tyckte hon var jätte fin! Tänkte som så, det är ingen ide att åka ned till skåne och titta på en unghäst som man inte ens kan provrida, så jag bokade en lastbil och skrev kontrakt. Lastbilschaffisen ringer och säger att ägarna vill plegga henne, och att han tycker det är ren idioti att göra så med en unghäst de ska ha bra upplevelser för att gilla att resa. Jag säger att det får han avgöra som är på plats. Och hon går snällt in i lastbilen utan nått lugnande. Hon får sova i Stockholm och lastas igen för att få åka till Östersund. Där möter vi upp med transport på travet. Det är mars och snö ute. När Flisan skall ut ur lastbilen så blir hon väldigt tveksam till om det är någon god ide det med det läskiga vita som är öerallt på marken. Hon gör ett tjusigt svanhopp och landar mitt i snön brydd som få...
Jag känner mig en aningen brydd för hästen som lastats ut ser inte ut som den jag sett alls, det är så mager att den påminner om ett biaffrabarn med sina smala lemmar och jättemage. Hon ser inte ens ut att vara i närheten av de 165 som försäljaren säger att den är. Jag känner mig lite lätt lurad. Vi lastar på hästen på transporten när vi kommer hem till stallet vet hon inte hur man går ur transporten, för hon har visst inte lärt sig backa. Tur pappa är stark och stor oh får baxa ut henne.
De skickade fler bilder på en unghäst som såg ok ut, alltså så som de gör lite tuffsiga och luggsliten ut. Typ ledd till och från stallet i grimma.
Hon hade fin stam med sådanna hingstar som de flesta brukar vara bekanta med Landgraf, Ladykiller, Cor de la Bryére och Ramiro Z. Nu kändes jag väldigt nördig över att jag var tvungen att upplysa er om det, m en jag är lite stolt över Flisan då kan man få skryta lite :)
Det där det var det första bliden jag såg på Flisan, jag tyckte hon var jätte fin! Tänkte som så, det är ingen ide att åka ned till skåne och titta på en unghäst som man inte ens kan provrida, så jag bokade en lastbil och skrev kontrakt. Lastbilschaffisen ringer och säger att ägarna vill plegga henne, och att han tycker det är ren idioti att göra så med en unghäst de ska ha bra upplevelser för att gilla att resa. Jag säger att det får han avgöra som är på plats. Och hon går snällt in i lastbilen utan nått lugnande. Hon får sova i Stockholm och lastas igen för att få åka till Östersund. Där möter vi upp med transport på travet. Det är mars och snö ute. När Flisan skall ut ur lastbilen så blir hon väldigt tveksam till om det är någon god ide det med det läskiga vita som är öerallt på marken. Hon gör ett tjusigt svanhopp och landar mitt i snön brydd som få...
Jag känner mig en aningen brydd för hästen som lastats ut ser inte ut som den jag sett alls, det är så mager att den påminner om ett biaffrabarn med sina smala lemmar och jättemage. Hon ser inte ens ut att vara i närheten av de 165 som försäljaren säger att den är. Jag känner mig lite lätt lurad. Vi lastar på hästen på transporten när vi kommer hem till stallet vet hon inte hur man går ur transporten, för hon har visst inte lärt sig backa. Tur pappa är stark och stor oh får baxa ut henne.
Nu börjar livet med unghäst och inte bara farbror krysset...
Trackback
