Kinge X.

Min första egna häst, eller jag och stora syster Malin delade honom det första året då vi hade honom som foderhäst.

Kinge X.
1993
e. Kinge Pegg - Sentan

Kom till oss hösten 1997, 4 år ung och nyss tagen från travbanan, en kallblodstravare med ett hjärta av guld. Först var tanken att vi skulle ha honom som foderhäst. Men våren 1998 så köpte vi honom. Han var inte egentligen den mest lämpade barnhästen, han hade hunnit kasta av mig när han skenade på en lägda så jag brutit handleden och sparka mig när jag skulle hämta honom i hagen så att jag fått en spricka i revbenet. Men ju mer jag lärde känna honom, ju mer kompisar blev vi. I början ville jag inget hellre än att bli av med honom, han var tuff i humöret och lite stor åt en 12 årig tjej. Men samtdigt så var han ju den häst jag fått, skulle jag gnälla skulle jag nog med all sannorlikhet bli utan för att jag vart otacksam...

Under åren har vi hunnit med att tävla i nästan alla grenar som finns, han har gått LA dressyr på över 60%, hopptävlat upp till 1.10 och blivit 3a i distriksmästerskapen i distansritt. Krysset är den mest allround häst man kan hitta, han lägger sitt hjärta i det han gör och männsikors trångsynthet för att han är en travhäst är mest löjlig. Hade han vart ett halvblod med den mentalitet han besitter hade han gått OS! 

Han har dessutom lärt upp min sambo från grunden och de hann tävla 1.00m hoppning, LB/LA dressyr och debutant fälttävlan. 

Han har förutom vunnit massor med rosetter i sina dagar hunnit med att vara allvarligt sjuk, han fick en tarmupphängning på mjälten. Som kunde ha vart slutet efter felbehandling utav distriksveterinären, så kom vår veterinär som vi brukar använda oss utav ut till oss. HOn skickade oss direkt ned till ultuna med honom, han fick åka 60 mil med dubbeldropp och smärtstillande. Om han la sig i transporten skulle vi använda bultpistolen min pappa fått med, som gammal slaktare visste han hur man gick till väga. Men till vår lättnad stod han till uppsala och där blev han kvar i över en vecka. Min fina häst överlevde, även om de var på håret. 
I efterhand tror jag min pappa hade mått så dåligt att behöva ta bort en vän sedan över tio år så jag vet inte ens om han hade klarat av det. 

Nu 19 år ung är Krysset lite gråhårig men pigg. Och bor i ett slags livstidsfoderavtal hos en tjej som har honom som läromästare och vän. Jag hoppas att vi får igen Krysset lagom tills vi bor på gård och han kan uppfostra vår framtida föl.
Denna häst är den häst som kommer finnas i mitt hjärta livet ut, han har gett mig allt.




Kommentarer
Postat av: jessicapersika75

Vad fint du skriver om världens mesta och finaste häst! <3

Han kommer alltid att vara en Walkebyare!!!! En i vår familj!!!

2012-06-19 @ 08:25:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0