Hur livet med Flisan började del 1
I början av 2008 så hittade jag en annons på hästnet på en unghäst som jag kände det är den jag måste ha! Det var två mobilbilder på hästen som var brun med fyra vita ben och bläs. Vi svarade på annonsen och blev lite ställda över att de pratade danska, det är som inte det lättaste språket att förstå i min värld.
De skickade fler bilder på en unghäst som såg ok ut, alltså så som de gör lite tuffsiga och luggsliten ut. Typ ledd till och från stallet i grimma.
Hon hade fin stam med sådanna hingstar som de flesta brukar vara bekanta med Landgraf, Ladykiller, Cor de la Bryére och Ramiro Z. Nu kändes jag väldigt nördig över att jag var tvungen att upplysa er om det, m en jag är lite stolt över Flisan då kan man få skryta lite :)
Det där det var det första bliden jag såg på Flisan, jag tyckte hon var jätte fin! Tänkte som så, det är ingen ide att åka ned till skåne och titta på en unghäst som man inte ens kan provrida, så jag bokade en lastbil och skrev kontrakt. Lastbilschaffisen ringer och säger att ägarna vill plegga henne, och att han tycker det är ren idioti att göra så med en unghäst de ska ha bra upplevelser för att gilla att resa. Jag säger att det får han avgöra som är på plats. Och hon går snällt in i lastbilen utan nått lugnande. Hon får sova i Stockholm och lastas igen för att få åka till Östersund. Där möter vi upp med transport på travet. Det är mars och snö ute. När Flisan skall ut ur lastbilen så blir hon väldigt tveksam till om det är någon god ide det med det läskiga vita som är öerallt på marken. Hon gör ett tjusigt svanhopp och landar mitt i snön brydd som få...
Jag känner mig en aningen brydd för hästen som lastats ut ser inte ut som den jag sett alls, det är så mager att den påminner om ett biaffrabarn med sina smala lemmar och jättemage. Hon ser inte ens ut att vara i närheten av de 165 som försäljaren säger att den är. Jag känner mig lite lätt lurad. Vi lastar på hästen på transporten när vi kommer hem till stallet vet hon inte hur man går ur transporten, för hon har visst inte lärt sig backa. Tur pappa är stark och stor oh får baxa ut henne.
De skickade fler bilder på en unghäst som såg ok ut, alltså så som de gör lite tuffsiga och luggsliten ut. Typ ledd till och från stallet i grimma.
Hon hade fin stam med sådanna hingstar som de flesta brukar vara bekanta med Landgraf, Ladykiller, Cor de la Bryére och Ramiro Z. Nu kändes jag väldigt nördig över att jag var tvungen att upplysa er om det, m en jag är lite stolt över Flisan då kan man få skryta lite :)
Det där det var det första bliden jag såg på Flisan, jag tyckte hon var jätte fin! Tänkte som så, det är ingen ide att åka ned till skåne och titta på en unghäst som man inte ens kan provrida, så jag bokade en lastbil och skrev kontrakt. Lastbilschaffisen ringer och säger att ägarna vill plegga henne, och att han tycker det är ren idioti att göra så med en unghäst de ska ha bra upplevelser för att gilla att resa. Jag säger att det får han avgöra som är på plats. Och hon går snällt in i lastbilen utan nått lugnande. Hon får sova i Stockholm och lastas igen för att få åka till Östersund. Där möter vi upp med transport på travet. Det är mars och snö ute. När Flisan skall ut ur lastbilen så blir hon väldigt tveksam till om det är någon god ide det med det läskiga vita som är öerallt på marken. Hon gör ett tjusigt svanhopp och landar mitt i snön brydd som få...
Jag känner mig en aningen brydd för hästen som lastats ut ser inte ut som den jag sett alls, det är så mager att den påminner om ett biaffrabarn med sina smala lemmar och jättemage. Hon ser inte ens ut att vara i närheten av de 165 som försäljaren säger att den är. Jag känner mig lite lätt lurad. Vi lastar på hästen på transporten när vi kommer hem till stallet vet hon inte hur man går ur transporten, för hon har visst inte lärt sig backa. Tur pappa är stark och stor oh får baxa ut henne.
Nu börjar livet med unghäst och inte bara farbror krysset...
Kära Tomten....
här är en liten önskelista från mig och Flisan:
En Boj Wagon, som vi kan tuffa runt i när vi ska iväg på träningar och tävlingar, om jag får denna så lovar jag att ta körkort inom ett halvår. Om du har ont om sådanna så kan jag tänka mig ett släp men då måste du ge mig en fin bil med...
En dressyrsadel gärna av märket Equipe.
En Boj Wagon, som vi kan tuffa runt i när vi ska iväg på träningar och tävlingar, om jag får denna så lovar jag att ta körkort inom ett halvår. Om du har ont om sådanna så kan jag tänka mig ett släp men då måste du ge mig en fin bil med...
En dressyrsadel gärna av märket Equipe.
Även ett tillägg, gör min fina häst frisk, fina flisor ska inte vara trasiga! Fina flisor ska inte ha fula ben, hjärtfel och onda tänder, fina flisor ska ha livet framför sig!
sju sorger
Sju sorger och åtta bedrövelser sen
så länge sen, så länge sen
Du kommer nog aldrig mer vara min vän
det var för länge sen
så länge sen, så länge sen
så länge sen, så länge sen
Du kommer nog aldrig mer vara min vän
det var för länge sen
så länge sen, så länge sen
Kinge X.
Min första egna häst, eller jag och stora syster Malin delade honom det första året då vi hade honom som foderhäst.
Kinge X.
Kinge X.
1993
e. Kinge Pegg - Sentan
Kom till oss hösten 1997, 4 år ung och nyss tagen från travbanan, en kallblodstravare med ett hjärta av guld. Först var tanken att vi skulle ha honom som foderhäst. Men våren 1998 så köpte vi honom. Han var inte egentligen den mest lämpade barnhästen, han hade hunnit kasta av mig när han skenade på en lägda så jag brutit handleden och sparka mig när jag skulle hämta honom i hagen så att jag fått en spricka i revbenet. Men ju mer jag lärde känna honom, ju mer kompisar blev vi. I början ville jag inget hellre än att bli av med honom, han var tuff i humöret och lite stor åt en 12 årig tjej. Men samtdigt så var han ju den häst jag fått, skulle jag gnälla skulle jag nog med all sannorlikhet bli utan för att jag vart otacksam...
Under åren har vi hunnit med att tävla i nästan alla grenar som finns, han har gått LA dressyr på över 60%, hopptävlat upp till 1.10 och blivit 3a i distriksmästerskapen i distansritt. Krysset är den mest allround häst man kan hitta, han lägger sitt hjärta i det han gör och männsikors trångsynthet för att han är en travhäst är mest löjlig. Hade han vart ett halvblod med den mentalitet han besitter hade han gått OS!
Han har dessutom lärt upp min sambo från grunden och de hann tävla 1.00m hoppning, LB/LA dressyr och debutant fälttävlan.
Han har förutom vunnit massor med rosetter i sina dagar hunnit med att vara allvarligt sjuk, han fick en tarmupphängning på mjälten. Som kunde ha vart slutet efter felbehandling utav distriksveterinären, så kom vår veterinär som vi brukar använda oss utav ut till oss. HOn skickade oss direkt ned till ultuna med honom, han fick åka 60 mil med dubbeldropp och smärtstillande. Om han la sig i transporten skulle vi använda bultpistolen min pappa fått med, som gammal slaktare visste han hur man gick till väga. Men till vår lättnad stod han till uppsala och där blev han kvar i över en vecka. Min fina häst överlevde, även om de var på håret.
I efterhand tror jag min pappa hade mått så dåligt att behöva ta bort en vän sedan över tio år så jag vet inte ens om han hade klarat av det.
Nu 19 år ung är Krysset lite gråhårig men pigg. Och bor i ett slags livstidsfoderavtal hos en tjej som har honom som läromästare och vän. Jag hoppas att vi får igen Krysset lagom tills vi bor på gård och han kan uppfostra vår framtida föl.
Under åren har vi hunnit med att tävla i nästan alla grenar som finns, han har gått LA dressyr på över 60%, hopptävlat upp till 1.10 och blivit 3a i distriksmästerskapen i distansritt. Krysset är den mest allround häst man kan hitta, han lägger sitt hjärta i det han gör och männsikors trångsynthet för att han är en travhäst är mest löjlig. Hade han vart ett halvblod med den mentalitet han besitter hade han gått OS!
Han har dessutom lärt upp min sambo från grunden och de hann tävla 1.00m hoppning, LB/LA dressyr och debutant fälttävlan.
Han har förutom vunnit massor med rosetter i sina dagar hunnit med att vara allvarligt sjuk, han fick en tarmupphängning på mjälten. Som kunde ha vart slutet efter felbehandling utav distriksveterinären, så kom vår veterinär som vi brukar använda oss utav ut till oss. HOn skickade oss direkt ned till ultuna med honom, han fick åka 60 mil med dubbeldropp och smärtstillande. Om han la sig i transporten skulle vi använda bultpistolen min pappa fått med, som gammal slaktare visste han hur man gick till väga. Men till vår lättnad stod han till uppsala och där blev han kvar i över en vecka. Min fina häst överlevde, även om de var på håret.
I efterhand tror jag min pappa hade mått så dåligt att behöva ta bort en vän sedan över tio år så jag vet inte ens om han hade klarat av det.
Nu 19 år ung är Krysset lite gråhårig men pigg. Och bor i ett slags livstidsfoderavtal hos en tjej som har honom som läromästare och vän. Jag hoppas att vi får igen Krysset lagom tills vi bor på gård och han kan uppfostra vår framtida föl.
Denna häst är den häst som kommer finnas i mitt hjärta livet ut, han har gett mig allt.
13 juni
Jag drömmer så verkligt konstigt nu för tiden. Jag drömmer om stallEtt, stallet jag och Krysset tillbringade nästan 10 år i. Jag känner hur det luktade där inne och varje millimeter av stallet är så sjukt verklig i drömmen att jag blir nästan rädd. Jag vet snart inte om jag är där eller om jag inte vart det. Jag har i drömmen en småskalig kallblodstravar uppfödning. Kanske för att jag läst mycket på sistonde i travronden och på nätet om hur rasens betäckningssiffror sjunker. Det vore synd om omvärlden tappade intresset för en så fin ras. Och jämtland vore en perfekt plats för uppfödning av fint stammade kallblodstravare.
Men när jag ligger där och sover så i drömmen vet jag vilka boxar vi hyr ut, vilka vi har dessa underbara kallblodstravare i, vilka man har konvalecens hästar i och så vidare. Hur vi bygger till och gör om lite för bättre funktion och så vidare. Vad min hjärna måste sluta med är att fantisera ut en bra ide i strömsund. För jag vill ju inte bo kvar här. Men jag vet att utan hästar som en del utav mitt liv kommer det inte att fungera.
Hästarna är det som gör resten utav livet värt att leva.
Men när jag ligger där och sover så i drömmen vet jag vilka boxar vi hyr ut, vilka vi har dessa underbara kallblodstravare i, vilka man har konvalecens hästar i och så vidare. Hur vi bygger till och gör om lite för bättre funktion och så vidare. Vad min hjärna måste sluta med är att fantisera ut en bra ide i strömsund. För jag vill ju inte bo kvar här. Men jag vet att utan hästar som en del utav mitt liv kommer det inte att fungera.
Hästarna är det som gör resten utav livet värt att leva.
12 juni
Idag är en sådan dag då man mest pysslar och påtar hemma, jag städar i gadreroberna. Ska slänga massor med kläder och skänka bort det som nån annan kanske vill använda. Lilla V kikar på Tarzan som är hans nya favorit film, eller Parzan som han valt att kalla filmen.
Vi ska sedan på eftermiddagen gå och hämta Flisans nya fleecetäcke. Väntar även på en klänning till mig som jag velat ha så himla länge. Skulle vara jobbigt om jag inte gillade den när jag får se den i verkligheten.
Hur blir det med att komma i form då? Igår åt vi ju tårta och sånt men på sin födelsedag borde man få det. Men det är ju just det där som är mitt problem jag hittar alltid en anledning till varför jag får göra saker.
Hur blir det med att komma i form då? Igår åt vi ju tårta och sånt men på sin födelsedag borde man få det. Men det är ju just det där som är mitt problem jag hittar alltid en anledning till varför jag får göra saker.
Tävlar om skötselkitt
Jag är med och tävlar hoss ronda.blogg.se, tävlingen avslutas 30 juni.
11 juni -viktresan
Nu när jag inte har någon häst så blir det ju inte så mycket häst att tala om heller, så jag har funderat på att lägga in min gå ned i vikt resa på bloggen. Mitt mål är att gå ned i vikt och komma i bättre form innan Flisan kommer hem. Det handlar om ca 15 kg. Och med viktnedgången hoppas jag på att ett bättre självförtroende och självkänsla kommer. Har börjar försöka springa men får så himla ont på utsidan fotlederna och upp över vaden och tror att det beror på att jag går på utsidan av foten så belastas en muskel som går på utsidan av vaden väldigt mycket mer och den är ju ovan att jag vill göra sådanna här saker som att motionera.
För tillfället kan jag få vila x flera om jag bara promenerar men jag ska kunna börja springa för det är den roligaste formen av träning jag vet. Förut innan jag fick en knäskada pga yttre våld... ett stort halvblod sparkade mig på knät så jag fick låna ut Krysset för jag kunde inte ens rida då, så orkade jag springa en mil på ca 50 min det vore roligt att klara det igen. Det får bli målet för själva springandet.
9 juni
Nu har sommaren börjat, med den kommer jobb. Det ska bli roligt att jobba lite innan skolan börjar igen i september. Det är roligt att prova sina nya vetskaper på arbetet. Det känns som kursen om äldres hälsa öppnade upp mina ögon lite. Och med ny kunskap törs jag tycka och säga mer på jobbet med.
Det har nu gått ett halvår utan häst, det känns tomt, men jag vet ju att det inte är för alltid. Har shoppat lite till flisan med, har köpt ett dy'on schabrak som jag suktat länge efter, ett fleecertäcke i gröna rutor och ett snyggt träns från fagerdesign. Tror jag kommer behöva en hel sadelkammare här hemma innan hon kommer tillbaka.
Imorgon ska jag och A få lite egen tid vi ska in till Östersund och handla lite kläder och på Willys och handla käk. Det ska bli roligt att göra saker i sin egen fart, för de gör man inte med Vincent med på affärerna. Han har vart hemma i 2 veckor från dagis med vattkoppor och har nu frisknat till sig för nu är det full rulle, han har denna våren avverkat magsjuka, influensa, vattkoppor så vi har haft mycket sjukdagar, och samtidigt som vince var sjuk så smittade han oss med magsjuka och mig med influensa så jag fick öroninflammation och fick ära pencillin i nästan två veckor...
En fin bild på världens finaste Krysset tagen av nya matte Linnéa.
23 Mars
<3
Jag är med och tävlar om ett set med schabrak och lindor
6 januari 2012
Oj vad saker hänt, kanske det inte är livet med flisan mer. Mitt vanliga inrutade liv har snurrat ett par varv och är sig olikt. Men ändå likt på många sätt.
Jag har samma inre press på mig, samma beslutsångest, samma prestationsångest och jag vill så de gör ont. Lyckas och bli glad.
Vince växer och blir stor, han är snart två år. Han kan så mycket och vill så mycket, men mest vill han kunna själv.
Flisan har flyttat, det är tomt, men så skönt. Hon är mitt evigt dåliga samvete och nu är hon bara min miljonvinst som jag tycker om så himla mycket att jag redan nu fantiserar om vad jag ska göra när vi ses igen. Att plocka ihop i stallet kändes som slutet på ett kapitel som vart sedan jag var liten hästkapitlet, nu skriver vi ett annat och jag ska väl kunna gilla den världen med.
Jag är med och tävlar om en ridbåge
http://dressyrmupparna.se/tavling-vinn-en-ridbage/9035#respond
Stuck on replay...
Oj vad länge sedan jag skrev här, får ta och skräpa mig men det händer så mycket att jag vet inte vad jag skall dela med mig av...
Har gått en termin redan av skolan, det är spännande att tagit steget till yrkesval i livet. Men lite tufft med pendlandet, tidiga mornar, långa dagar, barn plugga och häst. Så det är bara att fokusera.
Annars är det jobbigt att vilja men inte ha råd! Förbannade pengar!
Update från livet
Sedan sist har Flisans ben läkt och hon är igångsatt travade första gången idag :) hon har växt, det lovar jag! Hon känns ljusår ifrån där vi va innan. Hon har blivit så mycket stadigare, och bredare att sitta på med. Cooolt!
Vad har hänt i livet sedan sist?
- Jag har börjat skolan, det känns spännande! Steg ett i flytta från ström planen.
- Anders är pappaledig med Vincent!
Tja hur ska allt gå ihop? Nu när jag pluggar och så. Vi har det ganska tungt ekonomiskt för tillfället, funderar faktiskt på att sälja min guldklimp. Jag har inte vart hästlös sedan jag var 11 år. Känns konstigt att tänka tanken. Att vara utan Flisan med.
Ibland känns det som att vår tid inte alls går ihop, att vi knappt ses mer än en kortis på kvällen här hemma. Jag vet att massa andra familjer har det så med.
Nu är det dax att fundera hur och vad som är viktigt...
Jag borde veta svaret.
Vad har hänt i livet sedan sist?
- Jag har börjat skolan, det känns spännande! Steg ett i flytta från ström planen.
- Anders är pappaledig med Vincent!
Tja hur ska allt gå ihop? Nu när jag pluggar och så. Vi har det ganska tungt ekonomiskt för tillfället, funderar faktiskt på att sälja min guldklimp. Jag har inte vart hästlös sedan jag var 11 år. Känns konstigt att tänka tanken. Att vara utan Flisan med.
Ibland känns det som att vår tid inte alls går ihop, att vi knappt ses mer än en kortis på kvällen här hemma. Jag vet att massa andra familjer har det så med.
Nu är det dax att fundera hur och vad som är viktigt...
Jag borde veta svaret.
